helminen

Timo Räisenen spelas, tankarna snurrar och här sitter jag.
En top chipspåse, iste som precis tog slut och inga byxor har jag. dom var blöta.
Jag elin var i regnet. Därför.
Jag önskar du vore här, precis här. Brevid mig. Kramar mig, pussar på mig.
Men du är inte här. Du är långt borta. För långt.

Varje låt har sin egen historia, varje låt påminner om något. Kanske första gången du dansade, första gången u blev kär, någon gång du var riktigt ledsen eller någon gång du hade rirktigt skoj.
Musik är som ett extra minne, för när man hör låten så känns det lite som då.
Iallafall när jag hör låten med jessica Simpson - love you forever, då blir jag lite nerstämd med en gång eftersom jag en gång i tiden satt och stor lipade till den i 4 månader nästan varje dag.
Låten är fin, men för mig är det inte lika fin på ett positivt sett, den är med ledsam och sorglig för mig.

Kommer ihåg första gången jag såg dig, i min blåa fleece, du kom in, satt i soffan, men jag tittade inte så mycket på dig, utan fick mer bara en aning. Jag var 14 år, men fortfarande förälskad vid ögonkast, kanske inte första, men definitvt andra.
Dagar gick.. vi pratade oseriöst, vi drev.
Men det blev mer seriöst, eller vi började prata på riktigt och jag fick se på fin kille, underbar personlighet och speciell som få kan vara.
Men fortfarande vänner.
Mina känslor började växa för dig, och jag visste att du kände precis detsamma.
Den första kyss, som betytt någon är också den enda kyss som betytt så mycket.
Jag kanske var 14 år och ltien och inte visste vad kärlek är, en när vet man det då?
Man vet väl när det pirrar i hela kroppen, när man tänker på honom sitter man och små ler för sig själv, när man vill se killen hela tiden.
Nu är jag sexton år, och jag kommer fortfarande ihåg hur jag kände.
Trots två år, kan jag inte finna samma känsla för någon annan. Kanske senare i livet, men inte nu.
Jag kallar det ung kärlek.
Jag kallar det sorg.
Jag kallar det fint.
Jag önskar att jag kan finna någon som kan få mig känna sådär igen.
det gör jag verkligen. 


inte så söt bild på från i vintras, blek, mörkare hår och längre hår.

Alla är vi olika, alla har vi olika sätt att se på livet, sina egna överlevnadtekniker och olika sett att leva sitt liv. Vissa vill lyckas i jobbkarriären och bli framgångsrik. Andra vill leva sitt lic och festa sig igenom sina år medans andra vill sätta sig till ro hemma med ungarna.
Men den stora frågan är vad jag vill? vem är jag? vem kommer jag att bli? komma mina misstag eller de bra stunderna att ge något senare? Lärde jag mig något av de som sagts, gjorts och trotts av andra?
Livet är en stor sak, man ska försöka ta vara på varje sekund man har.
man lever bara en gång, och känner man för att göra något, så gör det. Min nya instinkt att istället för några år seanre sitta och blicka tillbaka och tänka, varför? varför gjorde jag det inte? när man ville. Så när du vill och ar chansen, ta den! du lever gott på det sen.
Man kan inte älska allting, och man kan inte tycka om alla heller. Med vissa har man bara inte kemin och vissa saker gillar man bara inte. Jag gillar inte lever, det gör vissa andra, thats it!
Det finns inte rätt och fel, till en viss gräns. Om jag gör något rätt, kanske det är fel för någon och tvärtom.
Lära sig att kunna förlåta, Jag är personligen väldigt förlåtsam med tanke på saker som drabbat mig, som andra nog inte skulle förlåtit förlät jag. Det är viktigt att kunna förlåta och kunna gå vidare, trots att de kan vara jobbigt. Att kunna förlåta är viktigt på det sättet också att man kan inse att man kan gå över gränse, de gör vi alla någon gång, och försöka sätta sig själv in i situationen så blir allt lättare att se, när man ser från olika perspektiv. Förlåta är en grund till tillit.

Lite av det här lär jag mig utav, tar jag till mig utav, försöker jag att hålla mig till. Mina egna ord är dom rätta för mig, genom mig själv ser jag och upptäcker vad jag vill, vad jag kan, och vem jag är.

det är som lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta.



en bild på mig och finfina ebba från igår.

Patrik: >Vill ni ha vin?
Ebba: Ja.(svarar snabbt och bestämt.haha)

Jag tror alla har varit fakesuka någon gång när man inte orkar sig upp till skolan? Då älskar jag att vara sjuk, men inte nu när det är på riktigt och det är sommarlov, då är det inte roligt alls.

Just nu ligger jag i soffan med datorn och funderar på gå och löpa cola och något gott för ikväll tänkte jag kolla på benknäckargänget som tydligen skulle vara på sexan ikväll, och de kan jag verkligen rekomendera. Framförallt Om man är som mig, en adam sandler älskare. han är verkligen grym skådespelare.
Dock är den bästa med hgonom Big Daddy, den är fin och söt men samtdigt väldigt rolig. hehe.

nej nu ska jag kolla på fame, här får ni lite bilder från igår.

alla brudar minus natta.

jag och min fina vän elin

Är det okej att vara sur på någon som smittar mig? för nu är jag också sjuk!
Sjukt segt att vara sjuk nu när det bara är 6 dagar kvar till skolan, men det fixar jag. Ska knarka lite tabletter sen blire nog bra ska ni få se.

Igår satt jag och tänkte på hur mycket folk snackr om allting egentligen? Varför lägger man sig i överhuvudtaget? Klart att man får tycka vad man villl om saker och ting, men man behöver inte öppet säga det tycker jag.
Att folk ens orkar lägga sig förstår inte jag, hure kul kan det egentlgien vara att vara med på varje hörn då det hänt något?
Jag ska inte ljuga, jag älskar gossip, men det är inget som jag lägger mig i, utan mer händelsen är kul att veta, men jag leker inte inte Mrs hej-jag-bryr-mig-om-alla för det gör jag nog inte, Inte om Jag tänker efter.

Jaja, nu är Eea och Elin hos mig och ska dra nu, lämnar mig i sticket. hejdå

Så jag borstade mina fina kanintänder som så otroligt enastående och tgo bort mitt smink så jag blev snäppet snyggare om det ändå vore så.

Jag ska skaffa mig såkallade skollöften och de skall innebära att mina betyg skall inte innehålla några G:n, (får nog jobba på), och jag ska inte äta chips eller godis under veckorna om det inte är speciella tillfällen som prov, inlämmning eller lov, då är det okej! Sen ska jag även börja träna... frågan är vad? Personligen älskar jag ju att spela badminton eller volleyboll, men jag tror de får bli lätt gymmning istället fasktiskt, måste bara finna den som kan pusha mig.. hm.. får nog bli bella tror jag. Hon är en härligt person med en god motivation.

nej nu ska jag sluta pladdra och facebooka lite, sen blir sova i min säng med lite snake på min otroligt nya telefon. lovelove

Jag och min fanta och finfina amanda!

SItter är kvart över midnatt, dricker cola och lyssnar på en unge som inte kan sova, så försöker få honom till att somna så jag kan få lite tid för mig själv eftersom min lilla kusin på 5 bast hängt efter mig i princip sen klockan 10 i morse.
Jag har alltid sagt att jag velat ha barn nu, den saken ändrades idag. Jag vill leva mitt tonårsliv LIIIITE längre tack.

På taL om helt annat så börjar skolan om en vecka, eller 8 dagar, men de är typ en vecka och det känns både förjävligt och gött. När skolan är igång är jag kopplad osm en vakthund och nu under sommarlovet har det varit lite för mycket utav party och du vet så att skriva. Men självklart känns de lite surt att inte längre kunna sovsa ut länge på dagarna och bara göra det man känner för, utan nu måste man upp tidigt och plågas i skolan. roligt.

nej, nu ska sista colan slingra sig ner, sen får det bli sängen så ungen kan somna...

Satt med mitt vattenglas i soffan och tänkte.. Plötsligt slog tanken mig!! Jag ska använda denna bloggen till att bara skriva av lite ibland, inte allt för privat men änså det som inte får plats i min lilla men fina hjärna. 

en dag som denna hade jag velat gömma mig under täcket hela dagen, för det är precis så som jag har känt. Känslan sen polisförhöret, rattfyllan, sosmötet och allt, Jag får väl vara ledsen? De är klart att folk tycker de, men de tycker på fel sett. Om jag inte gråter så är jag inte inte ledsen, gråter jag är så är man halvt lite patetisk. Hur visar jag att jag är ledsen då? På ett sett som är bra? eller kan man vara ledsen på ett bra sett?
I dessa tider har jag faktiskt svårt att prata, visa och våga med mina känslor.

Jag vågar knappt försöka mig på en ny vänskap med någon, och om jag ska prata med något kan alla lika gärna ställa dig framför mig och så håller jag ett föredrag, eftersom alla kommer ändå veta förr eller seanre.