helminen

Jag hör hur regndropparna faller mot takfönstret och då börjar man fundera lite kring allting mellan himmel och jord. Just nu kom tanken upp hur mycket bättre jag mått nu näe jag varit hemma en del, och inte druckit något och bara varit med mig själv en hel del. Det har varit skönt och det var det jag behövde, ta hand om mig själv vilket jag inte brukar göra. Jag måste vara försiktigt egentligen eftersom jag är sårbar i dessa dagar och jag har varit med människor och kompisar som får mig skratta och le, inte glömma, men försöka tänka på annat och ha rolig.
Det är svårt ibland att förklara om man mpr bra och varför, eller om man mår dåligt öfr då känner jag mgi som en liten tjej som tycker synd om mig, eller det är så jag tror att de andra tror om mig.
Jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker om mig sålänge de verklgien känner mig, men jag är nog rädd för vad folk tror om mig, utan att känna mig.
Jag vet ju själv ibland vad som sägs om alla människor, man hör ju så mycket bra och så mycket skit, då börjar man ju tänka att mitt namn borde ju också vara med? och jag blir lite osäker på mgi jsälv fast jag vet att jag faktiskt är en snäll person när man känner mig, det vet jag.
Men jag tror inte jag är lätt att lära känna, utan jag är nog lätt att tro att man känner. fast man kanske egentligen inte gör det? Jag vet inte, men så uppfattar jag mig själv.
En djup och poetiskt person har jag fått höra att jag är.. vet inte vad jag tycker om den saken faktiskt.
Jag tänker mycket, på allting. På andra, på saker, på förflutet, på vad jag ska göra och på vad jag gör.
Jag är beroende utav tankar, utav att få skriva, öppna tankarna på ett annat sätt än vad de började.
det gillar jag, väldigt mycket.