helminen

och jag är mitt uppe i att fixa mig eftersom idag blir det andra mötet med socialen. Blandande känslor, men jag tror nog det är bra för mig, eftersom det fortfarande jobbigt. Men det som är skönt var att polisen sa att nu glömmer vi detta och försöker gå vidare, gjort är gjort.
Precis vad jag skulle vilja säga till henne, men synd att man är inte lika förståemnde som jag själv.
I know the feeling, jag har varit där, exakt där fast med bästa vän, och jag är en bekant.

Vilket fall, nu mpste jag resa på mig, inte vika av. Men det är svårt att stå ensam i en ring av människor.