första inläggwt, woooho
Satt med mitt vattenglas i soffan och tänkte.. Plötsligt slog tanken mig!! Jag ska använda denna bloggen till att bara skriva av lite ibland, inte allt för privat men änså det som inte får plats i min lilla men fina hjärna.
en dag som denna hade jag velat gömma mig under täcket hela dagen, för det är precis så som jag har känt. Känslan sen polisförhöret, rattfyllan, sosmötet och allt, Jag får väl vara ledsen? De är klart att folk tycker de, men de tycker på fel sett. Om jag inte gråter så är jag inte inte ledsen, gråter jag är så är man halvt lite patetisk. Hur visar jag att jag är ledsen då? På ett sett som är bra? eller kan man vara ledsen på ett bra sett?
I dessa tider har jag faktiskt svårt att prata, visa och våga med mina känslor.
Jag vågar knappt försöka mig på en ny vänskap med någon, och om jag ska prata med något kan alla lika gärna ställa dig framför mig och så håller jag ett föredrag, eftersom alla kommer ändå veta förr eller seanre.
