helminen

Jag brukar faktiskt följa mitt hjärta nu för tiden, för det är så man ger sig själv sin egen lycka. Men så var det inte innan..

Innan var jag beroende av vad andra tyckte, och kunde kanske inte göra si och så på grund utav det. Jag var svag, och inte självständig. Osäker på vem jag var, vad kag kunde erbjuda, på vad folk tyckte om mig, vad de trodde.

Men nu så är jag bara glad över de vänner jag har, det som jag får göra, det är de som gör mig till den jag är. Men också altt jag är mig själ,v på gott och ont. Jag kan inte beskriva mig jsälv med ord, ingen kan beskrivas med ord, men man kan definera någon med ord. Min defination är nog... konstig. Eller djup. Eller kanske störd? Jaa, som sagt svårt att beskriva mig själv med ord, eftersom alla uppfattar mig olika sätt.
Men det spm är viktgit är att ens kompisar ser båda de bra och dåliga sidor av en själv.

Snart komemr ltie bilder. Pusss