jag är tillbaka på ruta ett.

Jag kan inte förstå det. Varför jag ens funderar på det, varför jag ens undrar? varför eller om jag vill veta? Innan var allt så simpelt och enkelt, man visste eller så visste man inte, men denna gång då jag både vet och inte vet. Jag vet inte vad jag ska göra, det är aldrig kul att se när någon tas ut ifrån ens liv, ungänge och hjärta.
Speicellt när man inte vill de, när man inte kan påverka valet heller.
Jag är också ledsen, jag känner mig också tom utan dig, det är inte bara du, ine bara du som blir ledsen, det är jag också.

Men samtidigt som man ibland måste avsluta ett kapitel för att kunna öppna ett nytt, men varför inte bara göra det andra kapitlet till en del i sitt liv också, men det sägs att man kan inte äta kakan och ha kvar den också. men varför inte dela kakan i flera bitar, vissa saker vill man verklgien inte ge upp, såsom jag intr vill ge upp, hag vill inte förlora något som betyder innerst inne, men samtidgt får man ibland respektera och vara ledsen, för det bli bättre.





jag tycker du är den finaste personen jag någonsin har träffat. jag vill inteha nån annan utan dig. Jag kan inte glömma dig bara så du vet kommer alltid finnas här för dig.

---------------------------------------------------------------------------------



saknar att ha längre hår!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0